Vad hände då rörande dessa för svensk forskning så ”hotfulla” utländska värvningsförsök.
I fallet Karl Tryggvason skrev KI:s rektor Hans Wigzell i mars 2003 till Staffan Normark på
SSF och berättade om det ”generösa” erbjudande den förre hade fått från Harvard University.
Han bad samtidigt om 10 miljoner kr från SSF för Tryggvasons del och lovade att KI skulle
ställa upp med samma belopp. I maj 2003 beslutade forskningsstyrelsen vid KI under ledning
av Jan Carlstedt-Duke att bidra med 12 miljoner kr för att hålla Tryggvason kvar.
SSF utlovade parallellt de 10 miljoner kr som efterfrågats från KI och Hedlunds Stiftelse,
där Hans Wigzell ansvarade för det medicinska området, hjälpte till med ytterligare 2 miljoner kr.
Tryggvason erhöll 2003 dessutom ett anslag om 25 miljoner kr från Knut och Alice Wallenbergs
Stiftelse för sin njurforskning.
Finns det då några dokument som verifierar det erbjudande Tryggvason fått och som motiverar
den ovan beskrivna räddningsaktionen? I ett brev av 25 maj 2003 ställt till SSF:s VD redogör
Tryggvason för värvningen till Harvard. Av brevet framgår att han våren 2002 blev tillfrågad
om han var intresserad av att söka en tjänst som chef för njurdivisionen på medicinkliniken
vid Brigham and Women’s Hospital. Tryggvason ansåg sig dock inte kliniskt kompetent och
föredrog att etablera ett ”forskningsinstitut” på institutionen.